Wednesday 24 October 2012

TEMA: Utredning: Kritik mot ADHD- och Autismspektrumutredningar

Men om utredningar skall fungera så krävs att väldigt mycket skall klaffa. Först skall en person (förälder, lärare, dagispersonal eller någon annan) identifiera att barnet inte fungerar som alla andra. Sedan skall man träffa en läkare som klarar av att skriva en remiss vidare. När man kommer till en utredande enhet, skall denna enhet ha tillräcklig kunskap om NPF. Detta är ingen självklarhet. Detta skall vara deras specialområde, men oftast har föräldern läst sig till mer fakta och information än vad de har där. Om det är ett dåligt ställe. Pärlorna finns dock där, men de är ofta överhopade med arbete och har långa köer. Tid som en familj i kris inte har.
För Simons del har jag funderat mycket kring autistiska drag. Men när vi utredde honom så lydde ju remissen på ADHD-utredning. Så jag tog upp mina tankar. Inga autism-tester utfördes, men de sa att han klarar ju av att ta ögonkontakt, så det är nog ingen fara. Ja, han kan ta kontakten, men inte hålla den kvar. Nästa gång vi var till Habben utreddes hans skolmognad. De konstaterade att han har autistiska drag, men inget som uppfyller diagnoskriterierna. Hur kan de veta det, om inga tester utförts? Så när man utreder barn, så utreds endast det som den som remitterat funderat över. Man utreder inte det som kanske uppkommer under utredningens gång (Tourette, dyslexi, autismspektrum, adhd, ocd, dcd, asperger etc.) Man blir inte heller skickad tillbaka till den ursprungliga läkaren för att få ny remiss. Man får tala sig anfådd, och sedan kanske efter flera år får man till stånd en ny utredning med en ny inriktning.
Jag tycker detta är lite bakvänt, då barnet är en helhet. Alla experter är rätt överens om att många barn har överlappande diagnoser. Skall man inte identifiera alla delar man bara kan under en och samma utredning? Mina upplevelser färgar ju min övertygelse, men jag är ingalunda inte ensam med detta. Många får strida väldigt länge för att få till ytterligare utredningar. Och tro mig, vi skulle inte sitta på ett enda överlopps möte eller fylla i ett enda extra formulär, om vi bara kunde slippa. Men vi är tvugna när vi märker att den första diagnosen inte förklarar våra barn tillräckligt bra, och det kvarstår svårigheter i barnets liv som inte kan förklaras med diagnosen.

No comments:

Post a Comment